CajsaLinda

Här var det dött från min sida, har inte haft ork och tid att uppdatera sen min lilla älskling kom till världen.
Men nu känns det som att vi börjar komma iordning lite och får sova lite mer på nätterna än dem första dagarna=) Så här började iaf allt....

Värkarna satte igång helt utan förvarning mitt i natten 03.30 den 19 januari inget vatten gick och ingen slempropp syntes till bara en pytteliten blödning. Väckte Pappis och fick hjälp på med tens maskinen och försökte somna om igen utan resultat.
Gick upp och la mig på soffan efter en stund då det blev närmare till toaletten som jag fick springa fram och tillbaka till hela tiden. Pappis kom upp efter en stund tiden gick och vi började klocka värkarna som fortfarande var ganska oregelbundna.
Satt,låg,stod i soffan gick runt i lägenheten fram och tillbaka och tröck på tens maskinen (vet inte om jag tyckte den hjälpte men hade iaf nåt annat att koncentrera mig på.) Pappis bestämde sig för att stanna hemma från jobbet och vid halv två stod jag inte ut längre tog en sista dusch packade ihop och åkte in till förlossningen. Vägen dit kändes otroligt lång och jobbig hade stora problem med att sitta stilla och koncentrera mig på att andas när värkarna kom och i bilen var jag ju tvungen att sitta still.
Kom in på rummet och fick byta om till de fina kläderna man får sen kom barnmorkan in och kollade hur mycket jag var öppen vilket då var 5 cm. Jaha här blir det nog bebis till kvällen sa hon sedan. Vi frågade när hon trodde att den skulle komma och fick till svar runt åtta nio på kvällen, klockan var då tre på em och så fel hon hade!
Jag var hungrig så Pappis gick ner till cafeterian och köpte en paj till mig och en senapsrulle till sig själv. Försökte sen få i mig pajen medans han gick ut till bilen för att flytta den och hämta bb väskan som vi lämnat där i tron om att vi kanske skulle bli hemskickade igen. Han kom in igen utan väskan och fick åka ner igen för att hämta den kändes som jag var själv en evighet.
Sen fick jag äntligen börja med lustgasen men tyckte den smakade plast och äckel mådde illa av lukten. Fortsatte med den iaf tills klockan sex då stod jag inte ut längre och bad om epidural frågade flera gånger om det skulle dra ut på tiden om jag tog den eller inte och fick till svar att det var absolut ingen fara. Så jag bestämde mig för att ta den och då hade jag stått ut länge utan och ville ha den så fort som möjligt men narkos läkaren var naturligtvis upptagen på annat håll så fick vänta en hel timme som kändes som ett dygn. När jag äntligen fick den kände jag ingenting längre och försökte sova ett tag.
Runt klockan nio började det göra riktigt ont igen men hade då alltså vilat sen sju utan smärta. Hörde vid ett tillfälle även ett skrik från rummet brevid -Jag dör!!! fick dem sin bebis nu? frågade jag barnmorskan när hon kom in och fick ett nej till svar, kändes inget vidare.
Försökte ställa mig upp men blev riktigt illamående och svimfärdig så fick lägga mig igen,fick lite syrgas istället för lustgas. Sen gick tiden och jag hade riktigt riktigt ont stod i sängen,stod på golvet,lyssnade på musik och fick en sköterska till danspartner =) hon var otroligt peppade och jag fick lite ny kraft.
Trodde jag skulle dö av smärta och skrek tillslut TA UT DEN!!! trodde vid ett tillfälle även att dem stängt av lustgasen då den inte gav nån effekt så tvingade Pappis att andas i den för att se om den va på, det var den såklart. Råkade visst suga i mig lite mycket lustgas då en av sköterskorna tvingade mig att ta bort masken, jag blev såklart inte glad på henne...
Tillslut tog dem iaf fram sugklockan , yes! tänkte jag nu tar dem ut bebisen! Hon låg snett med huvudet och klockan lossnade , ville bara att hon skulle komma ut så medans dem började vela och fumla runt bland olika klockor började jag krysta. Dem struntade i klockorna och jag fick krysta fram henne själv, ut kom en liten tjej och ALL smärta var borta! 03.14 är hon född vår lilla älskling så ungefår 24 timmar tog det. En helt fantastisk upplevelse=)


/Linda

En stolt nybliven pappa